Historia

I de etiopiska bergstrakterna, levde en herde som hette Kaldi för ca 1500 år sedan. Kaldi, som var en fåraherde, tyckte en dag att hans getter uppförde sig underligt. De hoppade omkring och var ovanligt fulla av energi. Snart uppenbarade sig förklaringen för Kaldi. Getterna hade ätit röda bär från en buske och han insåg att det var bären som gjorde getterna så pigga. Kaldi skyndade då till ett munkkloster där han berättade för klostrets abbot om bären.
Abboten lyssnade på Kaldis berättelse och bestämde sig för att själv undersöka de magiska bären. Han plockade några röda bär från busken, slog hett vatten över dem och drack sedan drycken. Abboten blev inte så lite förvånad när han märkte att han blev så pigg att han kunde hålla sig vaken i flera timmar längre än vanligt. Abboten började därefter bjuda munkarna på drycken för att de skulle hålla sig vakna under de långa aftonbönerna. Klostret fick snart namnet 'Det vakna klostret' på grund av denna fantastiska dryck. Om historien är sann kan man väl inte veta helt säkert men om så är fallet så är Kaldi och getterna samt abboten och munkarna världens första kaffedrickare.


Kaffets ursprung

Kaffeträdet härstammar från Etiopiens bergiga sydvästra delar och därifrån spreds det vidare till den arabiska halvön. Detta tror man skedde uppskattningsvis 500 år efter Kristus. Ursprungligen var kaffet en sällsynt vara som betraktades som en religiös dryck. Man ansåg även kaffet ha medicinska egenskaper. Från början kokade och åt man trädets bär och blad och inte förrän under 1200-talet började man rosta kaffebönan. Med tiden erövrade kaffet allt fler, och spreds vidare från den arabiska halvön, via handelsvägarna både öster och norrut. Till Europa kom kaffet
som tidigare betraktats som en medicinsk och religiös dryck, blev nu var mans dryck. I Venedig handlade man mycket med Orienten och där öppnades det första europeiska kaffehuset, men det blev snart fler. Man njöt av kaffet, spelade spel, lyssnade på musik och dansade. Kaffehusen blev den naturliga träffpunkten där de senaste nyheterna blev berättade. År 1660 fanns det över 2000 kaffehus i London. Studenter vid Oxford universitet var Englands första stora skara kaffedrickare och därför blev kaffehusen en mötesplats för de intellektuella. Till kaffehusen kunde man gå och lyssna till diskussioner mellan de lärda och inträdet var 1 penny. De engelska kaffehusen kom därför att kallas 'Penny Universities'på grund av detta inträde


Kaffet kommer till Sverige


1685 var första gången man säkert vet att kaffet kom till Sverige. Göteborgstullens papper från det året visar att någon tog in ett halvt kilo kaffe. Två år senare stod kaffe upptaget som medicin i apotekets prislista.

Kung Karl XII var den som verkligen satte fart på kaffedrickandet i Sverige. När konungen var i Lund 1716 till 1718 hade han med sig en turkisk kaffekokningsapparat. Under sina tidigare år i Turkiet hade nämligen kungen upptäckt drycken. Kungens hov fick varje dag fick flera kilo kaffe av turkarna och det sades att han gjorde av med tre kilo kaffe om dagen.
I mitten av 1800-talet hade kaffedrickandet tagit ordentlig fart. Brännvin var annars en mycket vanlig dryck i Sverige på den tiden, men kaffet vann allt mer mark. Och detta oroade brännvinshandlarna, eftersom deras försäljning minskade. Vid 1756 års riksdag blev kaffet för första gången politiskt slagträ. Då genomdrev bönderna ett totalförbud mot kaffe som en hämndaktion för att de nekats fri husbehovsbränning av brännvin. Kaffet hade redan hunnit bli populärt och det var svårt att upprätthålla kaffeförbudet. Det förklarades vilande 1769, återinfördes 1794, upphävdes 'tills vidare' 1796, utfärdades igen 1799 - efter två verkliga nödår - fram till 1802 och slutligen en fjärde gång 1817 - 1822. Anledningen till dessa senare förbud var att alltför mycket valuta gick åt till kaffeimporten.
Under andra världskriget blev det ont om kaffe i Sverige. Risken att transportfartyg skulle sprängas av utlagda minor var så stor att transporterna upphörde. Så småningom lyckades Sverige dock få de krigförande ländernas tillåtelse att föra in enstaka båtlaster med varor till Sverige. Den dåvarande regeringen, med Per-Albin Hansson i spetsen, bestämde då att en del av den första lasten skulle bli kaffe, detta trots att det inte var en nödvändig vara